Tidigare gick jag i samtalsterapi i Malmö och jag ska inte förneka att det var mycket givande. Alla borde faktiskt någon gång i livet - ju tidigare desto bättre - investera i sig själv och sin personliga utveckling genom att delta i samtalsterapi. Man lär känna sig själv, sina brister, styrkor och behov. Man kan få hjälp med att bryta destruktiva beteendemönster och relationer. Man för verktyg för att ta makten över sitt liv. Jag hade aldrig vågat satsa på det liv jag lever idag om det inte var för den samtalsterapi jag genomgick.
Med det sagt så finns det många andra sätt att finna ro, balans och inre frid, särskilt när man redan gjort "grovjobbet" hos psykologen. Idag ser jag tiden i stallet som terapi där jag får lunka omkring, prata med djuren, arbeta fysiskt och andas frisk luft utan någon som helst stress eller krav på att se ut eller vara på något visst sätt. För mig är stallterapi samma sak som yoga och meditation är för någon annan.
Att det ligger något helande i att vistas ute i naturen är det få som ifrågasätter, men jag upplever det som oerhört välgörande för själ och kropp att umgås med djur också. De ger mig sådan kraft de där oskyldiga varelserna. Att sitta på en pall och mjölka en kossa samtidigt som katten stryker förbi och jamar efter en slurk får det att kittla i hela kroppen av välbehag. Djur är dessutom de allra bästa lyssnarna.
Men, som sagt: grovjobbet först - sedan måste du finna din mojo.